Tekniska specifikationer för kikare

Vilka typer av kikare finns det?

Vad är förstoringsgraden?

Varför är det enklare att se bilden när den är förstorad?

Varför finns det olika synfält för olika kikare?

Varför är vissa kikare mer ljusstarka än andra?

Hur kan jag avgöra bildkvaliteten?

Vad är det för speciellt med Canons IS-serie?

Vilka typer av kikare finns det?

De första kikarna uppfanns för omkring 400 år sedan. Numera säljs och tillverkas flera hundra olika modeller. Vårt behov av att se förstorade bilder med våra egna ögon har förblivit detsamma, men däremot finns det två skilda typer av kikare: prismakikare och teaterkikare.

• Prismakikare
  Majoriteten av alla kikare som säljs i dag har konvexa linser både i objektivet och i okularet. De kallas prismakikare, eftersom den inverterade bilden "korrigeras" med hjälp av prismor.
  
  Porroprismor
  Tack vare porroprismorna bildar ljuset som passerar genom linsen en "Z"-form innan det når ögat.
  
  Takkantsprismor
  Med takkantsprismor passerar ljuset i en rak linje, vilket gör det möjligt att designa kompakta kikare.
  
• Teaterkikare
  Det här konceptet bygger på samma teknik som de teleskop som Galileo Galilei uppfann på 1600-talet. Eftersom linserna i okularet är konkava, behövs det inte några prismor för att korrigera bilderna. Den här typen av kikare kallas teaterkikare och används för att betrakta föremål som befinner sig relativt nära.

 Till toppnavigeringen

Vad är förstoringsgraden?

Förstoringsgraden betecknar förhållandet mellan storleken på ett föremål sett med blotta ögat och dess storlek sett genom kikaren. Om en kikare exempelvis har förstoringsgraden 10x, förstoras motivet 10 gånger. Ett motiv som befinner sig 100 meter bort ser med andra ord ut att befinna sig endast 10 meter bort genom kikaren.

Ett 1 000 mm teleobjektiv till en kamera ger fem gånger högre förstoring än ett 200 mm objektiv. Samma sak gäller kikare. Ett motiv förstoras alltså fem gånger mer i en kikare med förstoringsgraden 20x än i en kikare med förstoringsgraden 4x. Den enda skillnaden är att medan ett teleobjektiv måste vara tillräckligt brett för att förstora bilden för den relativt breda bländaren på kameran behöver kikaren bara förstora bilden till den relativt sett mindre irisen i människoögat. Anta exempelvis att du har en kikare med förstoringsgraden 12x. För att få samma förstoring med en 35 mm reflexkamera med en enstaka lins, skulle du behöva ett teleobjektiv på 700~800 mm.

 Till toppnavigeringen

Varför är det enklare att se bilden när den är förstorad?

Detaljskärpan i kikaren kallas dess upplösningsförmåga. Eftersom antalet koniska synceller i ögats näthinna är begränsat, går det inte att med fysisk träning öka upplösningsförmågan mer än till en viss gräns. Det enda sättet att öka den är att använda en bra kikare. Om du använder en kikare med en förstoringsgrad på 10x, får du 10x högre upplösningsförmåga än vanligt.

Alla kikare uppnår inte det förstoringsförhållande och den upplösningsförmåga som anges på instrumentet. När aberrationen (avvikelsen) är för stor, räcker inte upplösningsförmågan till. Hur överlägsen kikaren än är minskar upplösningsförmågan på grund av skakningarna i bilden. Ju större förstoringsförhållandet är, desto mer påverkas bilden av handens skakningar. I allmänhet rekommenderas inte kikare med en förstoringsgrad på över 10x om den ska hållas i handen. För att undvika problemet utnyttjar Canon de överlägsna optiktekniker som vi tagit fram i samband med utvecklingen av våra kameraobjektiv. Förutom den tvålinsiga bildfältsutjämnaren, UD-objektivet och asfäriska objektiv, som ger perfekt upplösningsförmåga, har vi också använt oss av Canons egen originalteknik för bildstabilisering (i IS-serien) som avsevärt begränsar effekten av handens skakningar. Det är dessa tekniker som gör att varenda liten fjäder på fågelvingen blir skarp och tydlig med kikarna från Canon.

 Till toppnavigeringen

Varför finns det olika synfält för olika kikare?

Den optiska strukturen är olika hos alla kikarmodeller, så även om förstoringsgraden är densamma, skiljer sig storleken på synfälten. Synfältet är bredden på det bildfält som du ser i kikaren. För fågelskådning i stora skogar är det lämpligast med ett bredare synfält.

1. Verkligt synfält
   Synfältet är bildfältet som du ser när du tittar i kikaren. Det mäts från mitten av objektivlinsen och anges i grader (vinkel). Ju lägre förstoringsgrad kikaren har, desto bredare blir det verkliga synfältet. Ju högre förstoringsgraden, desto smalare blir synfältet. Därför är det svårt att jämföra det verkliga synfältet hos kikare med olika förstoringsgrad.
2. Skenbart synfält
   Det här är värdet på det verkliga synfältet multiplicerat med förstoringsgraden. Om en kikare med förstoringsgraden 10x har ett 5x verkligt synfält, blir det skenbara synfältet 50°. Det här värdet anger det synfält som du kommer att se när du tittar i kikaren. Det kan också användas vid jämförelse av kikare som har olika förstoringsgrad. Vanligtvis anses ett skenbart synfält som är större än 65° vara ett brett synfält.
   Skenbart synfält = förstoringsgrad x verkligt synfält

 Till toppnavigeringen

Varför är vissa kikare mer ljusstarka än andra?

Ljusstyrkan varierar mellan olika kikarmodeller. Ljusstyrkan varierar med kikarens pris och storlek. Det finns flera ljusstyrkenivåer, för olika behov.

1. Utgångspupill
   Den ljusstarka cirkel som är synlig när bildfältet genom okularlinsen betraktas på cirka 20 cm avstånd från ögonen kallas utgångspupill. Diametern, mätt i millimeter, kallas utgångspupill. Ju större utgångspupillen är, desto mer ljusstark blir bilden i kikaren. Ljusstyrkan uttrycks som kvadratroten av utgångspupillens storlek.
   
   Människans pupill är som mest 2-3 mm i diameter i ljusstarka förhållanden, och kamerans utgångspupiller bör vara cirka 3 mm. I mörker vidgas våra pupiller till ca 6-7 mm, vilket innebär att det kan vara lämpligt med en kikare med stora utgångspupiller om den ska användas i mörker.
   Nackdelen med sådana kikare är att de ofta är stora och tunga.
   
2. Objektivdiameter
   Objektivets diameter när ljuset passerar genom det kallas objektivdiameter. Om förstoringsgraden är densamma gäller att ju större objektivdiameter desto mer ljusstark blir bilden i kikaren. Effekten är densamma som med ett teleobjektiv med mycket stor linsdiameter. Förhållandet mellan de tre komponenterna är följande:
   
   Utgångspupillens storlek = objektivdiameter xförstoringsgrad

 Till toppnavigeringen

Hur kan jag avgöra bildkvaliteten?

De bästa kikarna är de som gör att du glömmer bort att du tittar i en kikare. Om du köper en kikare som har ett brett synfält och hög bildkvalitet (tillräcklig för att du inte ska märka någon större skillnad mellan att titta i kikaren och med blotta ögat), kommer den att ge dig mycket nöje. Vissa bär på missuppfattningen att eftersom man bara koncentrerar sig på objektivets mitt, spelar det ingen roll om de yttre delarna av synfältet är suddiga. Normalt projicerar ögats näthinna bilder utan avvikelser, så när du ser suddiga bilder försöker hjärnan att inte bry sig om dem. Om du medvetet försöker att inte titta på de suddiga bilderna under en längre tid kan det göra dig trött och t.o.m. illamående. Det är mycket svårt att avgöra bildkvaliteten genom att bara läsa en produktspecifikation. Det lättaste och säkraste sättet är faktiskt att titta i kikaren. Försök att ha följande saker i åtanke när du ska köpa en kikare.

1. Ser du en bild eller två?
   Eftersom kikaren har två parallella linser är det viktigt att de riktas rätt vid tillverkningen, så att du inte ser två bilder samtidigt. Stötar under transporten kan också orsaka detta. Även om du låter justera kikaren kvarstår problemet genom att linserna hamnar fel vid minsta skakning. Vi rekommenderar inte att du köper en sådan kikare.
2. Är bilden tillräckligt skarp?
   Kontrollera att du ser texten på skyltar eller tunna trädgrenar kristallklart. Kontrollera också att belysning i mörker och stjärnor inte blir suddiga och att konturerna inte förvrängs. Det kan vara svårt att veta hur tydlig bilden är när man bara tittar i en enda kikare. Försök att jämföra flera olika så kommer du att se skillnaderna.
3. Ser det ut som om färgerna flyter ihop? Hur är det med färgavvikelser?
   När du tittar på ett vitt föremål kan det hända att en regnbågsfärgad cirkel syns runt föremålet. Det här fenomenet kallas kromatisk aberration eller dispersion, och ger sämre bildkvalitet hos kikare med större ljusöppning och högre förstoringsgrad. Färgerna kan också variera på grund av att olika antireflexbehandlingar och linser används för olika kikare. Rikta kikaren mot ett vitt föremål och se hur vitt föremålet är. För att undvika färgavvikelser använder Canon linser av UD-glas (15X50 IS ALL WEATHER, 18X50 IS ALL WEATHER) ur serien EF-objektiv som är känd för sin höga optiska kvalitet. Dessutom garanterar Canons antireflexbehandling Super Spectra att du alltid ser klara och tydliga bilder.
4. Är hela bilden tydlig?
   Det finns flera kikare med breda synfält som uppfyller konsumenternas krav. Men det finns också fall där kikaren har "tvingats" till ett bredare synfält, vilket leder till en sämre bildkvalitet i utkanten av objektivet. När det här inträffar är orsaken oftast bildfältets krökning. Om du riktar kikaren mot en vägg och fokuserar på något enkelt föremål, kan du kontrollera om du kan se hela föremålet tydligt. Om bildfältskrökningen är stor blir kanterna suddiga. Vi rekommenderar inte att du köper en sådan kikare. För att få en stor ökning av bildfältskrökningen använder Canon en lins för bildfältsutjämning och en asfärisk lins. Med en Canon-kikare får du därför en alltigenom utmärkt bildkvalitet.
5. Är bilden förvrängd?
   När du tittar genom kikaren händer det ibland att de lodräta linjerna i fönstren eller tegelstenarna på en byggnad verkar skeva i utkanten av linsen. Detta kallas distorsion. Om det är mycket distorsion förvrängs dels själva föremålet, dels ser det ut som om föremålet svävar när du rör på kikaren, vilket gör att det blir mycket svårt att se föremålet. Canon använder asfäriska linser med hög precision för att korrigera sådana bildförvrängningar.

 Till toppnavigeringen

Vad är det för speciellt med Canons IS-serie?

Undviker skakig bild, vilket har varit ett stort problem med kikare. Använder den mest avancerade bildstabilisatorn.
De flesta som använt kikare på ett sportevenemang eller en konsert har troligen upplevt hur mycket bilden skakar, och tycker kanske att deras kikare är värdelös. Användarnas vanligaste klagomål har gällt den skakiga bilden. Ju högre förstoringsgraden är, desto mer störande blir skakningarna. I allmänhet bör man inte använda kikare med en förstoringsgrad på över 10x under en längre tid. Tidigare var den bästa lösningen att använda stativ. Men stativet tar stor plats och kan inte användas överallt. Även om du behöver kikare med över 10x förstoring vid fågelskådning, skulle du troligen nöja dig med 7x eller 8x eftersom du rör dig så mycket, och inte vill släpa på ett tungt stativ.

Canon är den första tillverkaren i världen som använder en aktiv optisk bildstabilisator i sin IS-serie. Med hjälp av två Vari-Angle-prismor som styrs av en mikroprocessor undviks den skakiga bilden. Det innebär att du inte behöver något stativ ens om kikaren har en förstoringsgrad på över 10x. Du kan till och med använda kikaren från bilen eller tåget! Förutom att kikaren inte väger så mycket belastar den inte heller ögonen, vilket innebär att du kan använda den under längre tid utan att bli trött.

Brett synfält med överlägsen bildkvalitet. Tvålinsig bildfältsutjämnare.
Bildkvaliteten runt ytterkanterna är en mycket viktig faktor att tänka på när man väljer kikare. Om man använder kikare med undermålig bildkvalitet under en längre tid blir man lätt trött och kan till och med bli illamående. IS-serien är utrustad med världens första tvålinsiga bildfältsutjämnare. Det är Canons unika optiska design med tvålinsig bildfältsutjämnare, en teknik som vanligtvis bara används i avancerade kikare. De två linserna ger ett brett synfält på hela 67° (12x36 IS, 15x50 IS ALL WEATHER, 18x50 IS ALL WEATHER) med oöverträffad skärpa.

Lätt och vattensäker. Perfekt utomhus.
Den där fågeln som du har följt på långt håll kommer plötsligt alldeles intill. Ett problem som uppstår är närgränsen. I allmänhet gäller att ju större kikarens förstoringsgrad är, desto längre måste fokuseringsavståndet vara. Hur många gånger har du inte tvingats iaktta något med blotta ögat, bara för att du inte hann fokusera i tid? När du fågelskådar är du dessutom ständigt i rörelse med kikaren hängande runt halsen. Av det skälet vill du troligen att den ska vara lätt.

Canons 10x30 IS väger bara 600 g, trots bildstabilisatorn och dess storlek. Eftersom ett stativ kan väga flera kilo, blir bördan betydligt lättare. 15x50 IS ALL WEATHER och 18x50 IS ALL WEATHER är vattentäta, vilket innebär att de kan användas utomhus också i kraftig nederbörd. De är helt enkelt byggda för alla väder. Och eftersom 12x36 IS är vattentät kan du använda den trots att det duggregnar. Den är enkel att hålla i även om den blir våt, eftersom ytmaterialet är av gummi.

 Till toppnavigeringen

Olika typer av och egenskaper för bildstabiliseringstekniker

1. Modell med Vari-Angle-prismor
   Två sensorer känner av horisontella respektive vertikala skakningar. De båda Vari-Angle-prismorna i vänster och höger tub styrs av en mikroprocessor som blixtsnabbt justerar brytningsvinkeln på det inkommande ljuset. Den här tekniken används i Canons IS-kikare.
   
   Fördelar: Kompakt och lätt kikare, reagerar ögonblickligen när bildstabilisatorn aktiveras (systemet aktiveras så fort knappen trycks ned), stabil bild också vid panorering.
   Nackdel:   Kräver batterier.
   
2. Modell med gyro
   Ett snabbt motordrivet gyroskop är kopplat till en prisma. Bilden blir stabil oavsett hur mycket kikaren skakar. Den här tekniken används i Fujinons Stabiscope S1240 och S1640.
   
   Fördel:   Extremt motståndskraftig mot skakningar och stora rörelser.
   Nackdelar:   En minuts fördröjning medan motorn (12 000 varv/min) startas, kikaren är ofta tung, systemet kan inte skilja mellan skakning och panorering med påföljden att bilden inte blir stabil vid panorering, kräver batterier.
   
3. Mekanisk modell
   Prismatekniken är kopplad till ett system med kardanupphängning, vilket hindrar prismorna från att röra sig oavsett hur mycket kikaren skakar. Den här tekniken används i Zeiss 20x60S Professional.
   
   Fördelar: Det krävs inga batterier på grund av det mekaniska systemet, reagerar ögonblickligen när bildstabilisatorn aktiveras (systemet aktiveras så fort knappen trycks ned).
   Nackdelar: Kikaren är ofta tung, systemet kan inte skilja mellan skakning och panorering med påföljden att bilden inte blir stabil vid panorering.

Sortiment

Mer information