Barcelona street photographed by Christopher Anderson using the Canon EOS M5

Hem

Den självlärda fotojournalisten Christopher Anderson föddes i Kanada, växte upp i Texas och har bott i New York nästan hela sitt vuxna liv. Han är medlem i prestigefyllda Magnum Photos och var fram tills nyligen New York Magazines första fast anställda fotograf någonsin. Nu skapar han sig ett nytt hem i Barcelona med sin familj. Vi träffar honom när han utforskar sin nya hemstad för att få veta mer om vad ”hemma” egentligen innebär, hans syn på gatufotografi och vad som enligt honom utgör en bra kamera.

Resan hem

Gata i Barcelona fotograferad av Christopher Anderson med Canon EOS M5För Chris handlar hem om banden till familjen, till gatans ljud och rytmer och till människorna i området. Men han har gjort en riktig resa för att upptäcka vad hemma egentligen är för något.

”Jag flyttade hemifrån i relativt ung ålder och har levt på många olika platser under mina resor runt jorden i jakt på det exotiska. Jag drevs av nyfikenhet och äventyrslust, men så här i efterhand har det också hjälpt mig att ta reda på vad hem betyder för mig.”

”Innan jag fick familj reste jag i stort sett hela tiden. Jag levde i ständig rörelse och för mig var hemma den plats där jag råkade vakna på morgonen. Eftersom jag inte hade någon känsla av att höra hemma någonstans var jag bokstavligen hemlös även om jag alltid betalade hyra någonstans. Men bakom den ständiga rörelsen låg ett sökande efter en plats att tillhöra, sökandet efter ett hem.”

”Min sons födelse och boken SON som jag gjorde om honom fick mig att titta närmare på min omedelbara närhet för allra första gången. Det var först då jag insåg att hem handlar mer om det intima utrymme jag delar med de människor jag älskar, och mindre om en viss plats, en stad eller ett speciellt hus.”

”Alla mina resor och fotografier fram till dess var egentligen en förberedelse inför att ta de där bilderna av min son. Och de gav mig det jag alltid hade sökt i fotografier: en verklig koppling till en universell erfarenhet som samtidigt var min egen helt unika.”

”Efter boken SON känner jag också att mycket av mitt arbete har fortsatt att handla om att utforska idén om hemmet – och jag har gått i allt vidare cirklar utifrån kärnan som är min familj. Barcelona är en annan fortsättning på den personliga resan. Jag fotar fortfarande mitt hem. Det här är bara en ny plats jag gör det på.”

Känslomässiga kopplingar

Chris beskriver fotograferandet som ”något som ger mig en ingång till det jag vill ha kontakt med” och som ”en anledning att ta kontakt och upptäcka mer om mig själv”. Han erkänner att det i ett nytt hem kan ta ett tag att närma sig de känslomässiga kopplingar och kvaliteter han alltid är ute efter – det sällsynta element som tar tag i och berör dig.

”När jag tittar på de tidiga bilderna jag tagit på en plats som jag inte känner till kan jag se att det finns ett element av nya upptäckter. Allt ser ursnyggt ut med en känsla av något nytt och en exotisk fräschör – men det är först när jag tagit mig förbi det, och nått någonting djupare, somdet verkligen börjar hända något i bilderna.”

Sol och skuggor i Barcelona fotograferade med den spegellösa kameran EOS M5

”När jag till exempel började ta bilderna till projektet som kom att bli boken SON gjorde jag det inte i en professionell kontext, utan helt enkelt som en far som tog bilder av min familj. Jag förvånades av hur levande de bilderna blev och insåg att det var det jag alltid hade sökt efter i ett foto. Jag försökte inte göra snygga bilder. Jag såg bara något jag hade en känslomässig koppling till. Det här gäller för allt jag fotograferar. Ju bättre jag förstår någonting, desto mer levande blir bilderna och desto starkare blir deras emotionella sanning.”

”När jag går igenom mina bilder i redigeringen letar jag inte efter det perfekta ljuset, den bästa kompositionen eller exponeringen. Jag letar efter en bild som verkligen får mig att stanna upp. En som påverkar mig känslomässigt. Det är också det enda som kan få den att bli intressant för någon annan – om den slår an en liknande sträng hos dem.”

Christopher Anderson fotograferar en medelålders kvinna i blommig klänning med EOS M5

”Alla knep med ljuskombinationer och färger är i slutänden inget mer än ögongodis. Det är inte det som får bilden att beröra. Det är bara utsmyckning. Förhoppningsvis är bildens verkliga kärna någonting alla kan känna igen sig i. Ibland är det någonting du inte ens kan förklara, uttrycka eller sätta fingret på, men det finns där. Det är magin som får en bild att bli något mer än bara en bild. Vem som helst kan ta en snygg bild, men det räcker inte för mig. Jag vill att mina bilder ska kommunicera på ett djupare plan.”

”Mitt arbete har sträckt sig från krigsfotografi till porträttfotografering och jag har använt mig av många olika visuella språk, men jag vill gärna tro att det finns något som förenar dem alla och att det är samma känsla av emotionell koppling.”

Gatans poesi

Chris förklarar att hans mål med att skapa kontakt med de okända människorna och platserna i Barcelona var att fånga det som han beskriver som gatans sensualitet och poesi:

 Återspegling på blöt asfalt fotograferade med Canons spegellösa EOS M5

Det fina med gatufoto är att det ger dig full frihet att observera och ta kontakt. Utövandet är en egen konstart – som att spela ett instrument – som kräver en särskild typ av upptränad observationsförmåga. Det är lite som att ställa in en radio. Först är det bara brus, men sedan får du in musiken och känner rytmen hos platsen du befinner dig på. Jag kan bara beskriva det som ett sensuellt nöje.”

”Och ute på gatorna finns det magiska stoff som blåser liv i bilden – det kan vara ljuset eller kompositionen. Men speciellt ljuset har förmågan att förändra ett motiv och låta det översköljas av ett utomjordiskt sken som inför någonting som går utöver platsens färger, geografi och skeenden i situationen. Jag tittar mycket på ljuset, men tycker att ljus är intuitivt och något som inte bara syns utan också känns. Ljus är något som går utöver själva ögonblicket.”

 Christopher Anderson fotograferar en rödhårig tjej i Barcelona med M5

”I slutänden återspeglar mina foton min erfarenhet eller brist på erfarenhet, och när jag är ute på gatan strävar jag efter att fånga poesi, inte en nyhetsrapport! När allt stämmer, som i bilden på tjejen med en svart-vit t-shirt och dramatiskt rött hår som går in i de omöjliga svarta skuggorna och det heta ljuset på en trång gata, skapas poesi.”

En bra kamera

Chris fångade Barcelonas gatupoesi med Canons nya kompakta och lätta spegellösa kamera EOS M5, som förkroppsligar många av de attribut han söker efter i en bra kamera. Den är lättanvänd, riktigt bärbar och har suverän förmåga att uppnå det resultat han vill åt.

”En bra kamera ska kännas naturlig att använda. Jag vill kunna reagera snabbt på ett motiv och inte behöva tänka på mekaniken. Det bryter bildens magi för mig. En kamera som gör det enkelt att fånga en känslomässig koppling är viktigare än de tekniska specifikationerna. En liten, lätt kamera som EOS M5 är extra bra när jag måste gå längre sträckor – som de 8 kilometer jag gick när jag fotade i Barcelona!”

”Förr arbetade jag med byggen, och där hade alla sin egen hammare som de var vana vid och kände sig bekväma med. Samma gäller för kameror. Jag måste veta hur den svarar och reagerar och känna mig bekväm med den, så att jag kan vara säker på att den fungerar som en förlängning av mitt öga och mina händer. Jag måste veta att den klarar uppdraget. EOS M5 uppfyller de kraven.”