GRUNDERNA I FOTOGRAFERING

Förbättra kompositionen av dina bilder

Komposition är ytterst viktigt för att en bild ska bli bra. Här är 10 tekniker som hjälper dig att skapa vackert komponerade bilder som förmedlar din personliga stil.
Ett ensamt träd i vattnet står i silhuett mot en natthimmel med orange stråk och reflekteras i vattenytan.

En av de vackra sakerna med fotografering är den kreativa frihet och det känslomässiga uttryck den erbjuder. Därför kanske det verkar lite konstigt att prata om regler för fotografisk komposition. Men om du känner till några enkla principer för fotokomposition kan du få ut mesta möjliga av dina motiv och visa upp dem på det sätt du verkligen vill.

När du väl har lärt dig grunderna i att komponera och arrangera bilder börjar du tillämpa dem utan att tänka och kan hitta din egen stil – och då kanske du till och med kan bryta mot reglerna ibland.

Här förklarar vi 10 tekniker för fotokomposition, diskuterar hur de hjälper dig att balansera elementen i dina bilder och leda betraktarens blick i bilden.

1. Tredjedelsregeln

Den bakre LCD-skärmen på en Canon-kamera visar ett rutnät över en bild av en stuga i ett kuperat landskap.

Här tillämpas tredjedelsregeln så att gräs, berg och himmel tar upp en tredjedel av bilden vardera. Motivet – det lilla trähuset – är placerat vid en punkt där stödlinjerna skär varandra.

En unghund med spetsade öron och vit och rödaktig päls tittar intensivt åt höger.

När du tar porträtt bör du för maximal effekt försöka placera motivets ögon runt den tredje linjen uppifrån. Det gäller oavsett motivets placering vertikalt i ramen. Detta är också en bra tumregel oavsett var motivet befinner sig lateralt, men om det inte placeras alldeles i mitten blir intrycket mindre statiskt. Tagen med en Canon EOS R50 med ett Canon RF 85mm F2 MACRO IS STM-objektiv inställt på 1/800 sek, f/2 och ISO 100.

Det kan vara effektivt att placera motiven i mitten av bilden i vissa situationer. Enkla motiv som porträtt, där bara ansiktet är upplyst och bakgrunden är mycket mörkare, fungerar bra med en central komposition. Men asymmetriska kompositioner känns ofta mer livfulla och dynamiska. Om du tillämpar tredjedelsregeln på dina foton genom att placera motivet i höger eller vänster tredjedel av bilden blir det vanligtvis en mer intressant och tilltalande bild.

På många kameror, t.ex. Canon EOS R-systemkameror som EOS R50, EOS R10 och EOS R7, kan du visa 3x3-rutnät antingen i sökaren eller på den bakre LCD-skärmen. En användbar kompositionsteknik är att placera intressepunkten vid en av skärningspunkterna mellan de horisontella och vertikala stödlinjerna.

2. Nivåer

Den elektroniska nivån på en Canon-kameraskärm används för att få horisonten rak i en strandscen.

Om du inte vill luta kameran för kreativ effekt bör du försöka se till att horisonten är rak innan du tar bilden. Det är särskilt viktigt när du fotograferar en sjö eller havet, där en sluttande horisont får det att se ut som om vattnet rinner ut ur bilden.

Stödlinjer är även ett användbart sätt att kontrollera att horisonten är rak. På många kameror kan en elektronisk nivå visas på skärmen. Den ändras från rött till grönt när kameran är rak. En del Canon-kameror med inbyggd bildstabilisering (IBIS), till exempel EOS R7, har även en funktion för automatisk nivåinställning. När det här alternativet är aktiverat justeras sensorns position automatiskt så att den tar hänsyn till svag lutning och dina bilder blir raka.

En vy över stenar i grunt vatten mot ett klipputsprång i havet, fotograferad med kamerans funktion för automatisk nivå avstängd, vilket ger ett lutande utseende.
En vy över stenar i grunt vatten mot ett klipputsprång i havet, fotograferad med kamerans funktion för automatisk nivå aktiverad, vilket gör horisonten helt rak.

Automatisk nivå avstängd

Automatisk nivå aktiverad

EOS R50 och EOS R7 finns även funktionen Automatisk nivå i Movie IS-läge, som automatiskt kan räta upp filmer där horisonten lutar.

Du kan förstås också rotera kameran fysiskt så att du får en vinkel som ger intressanta kompositioner. Avsiktlig lutning kallas ofta för holländsk eller tysk vinkel och används för att skapa spänning eller desorientering – så använd den sparsamt och välj så mycket lutning att det syns att den är avsiktlig. Om du lutar en bild åt vänster bör du sedan försöka ta nästa med lutning åt höger. Du kan använda detta för att förmedla spänningen i att utforska en ny stad, till exempel. Det är ett bra sätt att få mer variation i dina bilder och ser fantastisk ut på den utskrivna bilden. Du kan även ändra sidförhållandet i kameran till kvadratiskt för att få ännu mer variation – vilket leder oss till inramning och beskärning.

3. Inramning

En bild av en skogsstig med träd som böjer sig över den från båda sidor och tre figurer som står i solljus längre fram.

I en naturlig miljö som en skog kan du låta träden rama in dina motiv. Om motivet är för mörkt kan du justera exponeringsinställningarna så att du får en balans mellan skuggor och högdagrar. Tagen med en Canon EOS R6 med ett Canon RF 24-105mm F4-7.1 IS STM-objektiv inställt på 105 mm, 1/80 sek, f/7,1 och ISO 1600.

En vacker bergsmiljö ramas in av de öppna dörrarna på en husbil. Ett par vilande ben syns i förgrunden.

Alla typer av bildelement kan användas för att skapa kreativa och intressanta inramningar för dina bilder, som bakdörren på den här husbilen. Tagen med en Canon EOS R6 Mark II med ett Canon RF 15-35mm F2.8L IS USM-objektiv inställt på 18 mm, 1/1600 sek, f/2,8 och ISO 100. © Teddy Morellec

När du tar en bild bör du fundera på hur du ska rama in motivet. Att använda en dörr eller ett fönster är ett bra val eftersom det bildar en naturlig ram och bidrar till att fokusera uppmärksamheten på motivet inom ramen. Du kan till exempel använda ingången till ett hotell eller en lägenhet för att rama in utsikten över en stad. Det är bäst om fönstret eller dörren är öppen för att undvika reflektioner i glaset.

Du kan även skapa en effektiv ram genom att beskära en bild för att isolera element. Du kan använda Canon Camera Connect-appen för att överföra bilder från kameran till telefonen för redigering, redigera dem i program som Canons Digital Photo Professional eller beskära vid utskrift med någon av Canons utskriftsappar.

Ta dig tid att experimentera med olika beskärningar. För bilder med liggande format kan du välja en panoramavybeskärning för att skapa en bred bild. Du kan även skapa en panoramaeffekt genom att skriva ut flera bilder i rad om de angränsar till varandra väl.

4. Ledande linjer

En stig med trappor som leder ner genom grönska till det blå havet som syns i bakgrunden.

När du fotograferar från en högt belägen position leder stigen betraktarens blick nedför sluttningen från träden till vattnet. Tagen med en Canon EOS R50 med ett Canon RF-S 18-45mm F4.5-6.3 IS STM-objektiv inställt på 18 mm, 1/125 sek, f/11 och ISO 100.

En kvinna i en gul klänning står under en utsmyckad båge framför ett långt, smalt vattendrag i vilket hennes reflektion syns.

Poolens färgglada, konvergerande kanter drar uppmärksamheten mot figuren i gul klänning, som även ramas in av valvbågarna på byggnaden i bakgrunden. Tagen med en Canon EOS R10 med ett Canon RF-S 18-150mm F3.5-6.3 IS STM-objektiv inställt på 35 mm, 1/2000 sek, f/5,6 och ISO 12 800.

Linjer är ett mycket kraftfullt kompositionsverktyg eftersom vi instinktivt vill se vart de leder. När du är ute och ser dig omkring ser du linjer överallt – stigar, floder, murar, staket, järnvägsspår och vägmarkeringar – som alla kan integreras i dina bilder.

Att använda fysiska linjer som kompositionselement för att leda blicken genom motivet mot fokuspunkten är förmodligen det mest effektiva sättet att införliva ledande linjer i bilderna. Du måste placera kameran på en lämplig observationsplats för att fånga de naturliga linjerna, så du kanske behöver ta dig högt upp eller lågt ner för att maximera effekten. En kamera med en fullt rörlig och vinklingsbar LCD-skärm hjälper dig att rama in bilden när du fotograferar ur ovanliga vinklar.

Det är även värt att fundera över i vilken riktning linjerna färdas och vad du försöker uppnå. Konvergerande linjer är ett effektivt verktyg för att förmedla avstånd och skala. Horisontella linjer speglar horisonten och kan ha en lugnande effekt, medan vertikala linjer kan skapa spänning. Diagonala linjer, helst nedifrån vänster och upp mot till höger, leder blicken över ett motiv eftersom det matchar den invanda läsriktningen i de flesta västerländska kulturer. Aktivera kamerans 3x3+diagonalskärm, om det finns, som hjälp att rikta in diagonala linjer och leda betraktarens blick genom bilden.

Du hittar ofta ledande linjer när du fotograferar utomhus, i både natur- och stadsmiljöer, vilket gör dem till ett av de bästa kompositionstipsen för stadslandskap och naturlandskap.

5. Fotografera ur olika vinklar

En bild med vy uppåt mot nätkupolen med sexkantiga former i Rokko-Shidare-observatoriet i Japan.

Glöm inte att titta efter intressanta perspektiv när du ska fotografera. Tagen med en Canon EOS R10 med ett Canon RF-S 18-45mm F4.5-6.3 IS STM-objektiv inställt på 18 mm, 1/400 sek, f/4,5 och ISO 100.

Bilder tas ofta i ögonhöjd, men du får mer kreativa perspektiv om du placerar kameran antingen lägre eller högre. När barn tar bilder visar de upp en annan syn på världen – byggnader, träd, växter och människor ser mycket större ut från en lägre kameraposition. Om kameran har en vinklingsbar skärm eller kan anslutas till din smartphone med Wi-Fi blir det enklare att fotografera med kameran på marken för ett ovanligt perspektiv.

I en stad med höga byggnader kan du prova att använda ett vidvinkelobjektiv eller standardobjektiv och titta upp mot himlen. Använd läget Bländarförval (Av) och välj en bländare på f/8 eller f/11. Med kameran riktad mot himlen komponerar du sedan motivet så att byggnaderna konvergerar. Sådana bilder har ofta mycket skuggor och högdagrar, så du kan behöva justera ljusstyrkan med exponeringskompensation eller experimentera med olika mätmetoder – exponera för förgrunden med spotmätning eller få balans genom att använda evaluerande ljusmätning. Det kan även hjälpa att använda kamerans HDR-funktion.

På liknande sätt kan även den upphöjda betraktningsvinkeln från toppen av byggnader, eller när du håller kameran ovanför huvudet, fungera bra. Det ger mer överblick (bokstavligen) över en scen eller situation.

6. Trianglar

En bro med stålbalkar ovanför konvergerar i fjärran.

De upprepade trianglarna i den här bilden, som skapas av vägkanterna som konvergerar i fjärran och brons pelare och balkar, bidrar till att skapa en känsla av balans och stabilitet. Tagen med en Canon PowerShot SX740 HS inställd på 1/125 sek, f/8 och ISO 100.

En kvinna i vit volangtopp och svarta handskar lutar sig åt höger vid ett skrivbord i ett mörkt rum och bildar en triangelform.

Trianglar i porträttfotografering bidrar till att dela upp bilden, leda betraktarens blick och skapa dynamiska kompositioner. Tagen med en Canon EOS R6 med ett Canon RF 50mm F1.8 STM-objektiv inställt på 1/200 sek, f/2,2 och ISO 800. © Ejiro Dafé

Om du komponerar en scen med trianglar i åtanke kan du ta mer visuellt intressanta bilder. Testa att fotografera linjerna på gatan så att de försvinner i fjärran och du får triangelformade delar i sidan av bilden.

Med två diagonala linjer och en horisontell linje kan en triangel ge visuell rörelse till ett porträtt. Om du tar ett porträtt av en person vid ett bord kan du be personen flytta armarna så att de skapar en triangelform, med armbågarna mer isär och händerna under hakan. Kompositionen blir mycket mer tilltalande, rent estetiskt.

7. Gyllene snittet

En närbild på grön romanesco som illustrerar Fibonacci-spiralen i naturen.

Gyllene snittet förekommer ofta i naturen, t.ex. i spiralmönstret på romanesco-blomkål. Tagen med en Canon EOS R10 med ett Canon RF-S 18-150mm F3.5-6.3 IS STM-objektiv inställt på 35 mm, 1/200 sek, f/10 och ISO 400.

En bild som tagits uppåt på en betongspiraltrappa som bildar ett snäckskalsliknande mönster medan en man som står på trappan riktar en kamera uppåt.

Trappor kan vara baserade på Fibonacci-sekvensen. Du kan framhäva kurvorna i en spiraltrappa i dina bilder med ett vidvinkelobjektiv.

Gyllene snittet (eller Fibonacci-spiralen) används allmänt inom konst, arkitektur och design för att skapa estetiskt tilltalande proportioner och kompositioner. Snittet har fått sitt namn efter en italiensk matematiker som även är känd som Leonardo Bonacci, Omkring år 1200 identifierade han en stigande sekvens av tal vars förhållande är allmänt förekommande i naturen – i spiralmönstret i snäckor, växters tillväxtmönster och människokroppens proportioner.

Tanken är att en komposition kan bli mer kraftfull och tilltalande för det mänskliga ögat om du kan komponera bilden så att en linje leder betraktaren blick längs en spiralbana mot huvudmotivet. Försök placera spiralens början i ett hörn av ramen och inkludera så mycket av kurvan som möjligt, så att blicken följer den hela vägen runt bilden. Den här principen kan fungera i många olika bilder, från landskap till porträtt och mycket mer. Använd ett vidvinkelobjektiv för att fånga hela motivet med stora arkitektoniska funktioner som trappor, eller använd ett makroobjektiv för att fokusera på små spiralformer i naturen.

8. Minimalism och negativ yta

En person hänger från överhänget på en klippvägg med en staty av en bergsget högst upp. I bakgrunden finns en bergskedja med lilatonad färg.

Att placera motivet mitt i bilden är bara effektivt i vissa bilder. Den asymmetriska kompositionen och det vidsträckta landskapet understryker klättrarens riskabla position. Tagen med en Canon EOS R5 med ett Canon RF 70-200mm F2.8L IS USM-objektiv inställt på 124 mm, 1/500 sek, f/7,1 och ISO 1600. © Ulla Lohmann

En brun glada som fotograferats i bildens högra halva när den flyger lågt över vatten med utbredda vingar.

Om du inte placerar motivet alldeles i mitten utan lämnar utrymme för dem att flyga eller springa framåt, framhävs deras färdriktning och ger intryck av rörelse – eller skapar förväntning på rörelse. Tagen med en Canon EOS R5 med ett Canon RF 100-500mm F4.5-7.1 L IS USM-objektiv inställt på 300 mm, 1/4000 sek, f/5,6 och ISO 48000. © Robert Marc Lehmann

Det kan verka motsägelsefullt, men med en minimal komposition kan du maximera effekten av en bild. Minimala kompositioner fokuserar på enkelhet med mycket få element men ger ändå djupa och tankeväckande bilder genom att ta bort onödiga detaljer och fokusera betraktarens uppmärksamhet på en viss del av bilden.

Det kan låta enkelt att skapa minimala, avskalade kompositioner, men det kan vara svårare än en komposition med mer detaljer eftersom du måste hitta ett sätt att ta bort oönskade element och visuella distraktioner utan att göra bilden tråkig.

Ett bra sätt att komma igång med minimala kompositioner är att fotografera motivet mot en negativ eller ”tom” yta. Om du till exempel fotograferar en badhytt mot både himmel och strand använder du visuell kontrast för att visa upp byggnaden mot två negativa, öppna ytor – stranden och havet – och fokusera blicken på badhytten. En ofokuserad bakgrund i ett porträtt, skapad med en inställning med stor bländare (lågt f-tal), eller fotografering med teleobjektiv eller både och, skapar också en negativ yta som gör att motivet sticker ut.

Ett annat sätt att uppnå en minimal komposition är att fokusera på former. Identifiera en eller två former eller geometriska mönster i bilden och försök isolera dem, kanske med negativ yta.

Tomt utrymme kan också ge en känsla av rörelse. Om det finns utrymme framför ett motiv ser motivet ut att röra sig i det utrymmet eller vara på väg att göra det. Utrymme bakom motivet kan ge intryck av att motivet rör sig så snabbt att det är på väg ut ur bilden.

9. Rätt format för din plattform

Ett par händer håller en Canon EOS R10 vertikalt och riktar den mot jordgubbar i en låda i ett fruktstånd.

Kameror som EOS R10 och EOS R50 har stöd för vertikal filminspelning – perfekt för att producera innehåll som är förberett för sociala medier. Canon EOS R50 kan även automatiskt identifiera om du filmar vertikalt eller horisontellt och spelar in i det formatet.

LCD-skärmen på en Canon-kamera visar markörer för sidförhållande och ramar in en närbild av en snötäckt gren i mitten av bilden.

En del kameror kan visa markörer för sidförhållande när du spelar in film, vilket hjälper dig att behålla viktiga bildelement inom ramen som du senare beskär mot.

Det är viktigt att tänka på hur dina bilder och filmer ska visas. Om du till exempel fotograferar eller filmar för specifika sociala medieplattformar kanske din slutliga bild behöver ha ett vertikalt sidförhållande på 4:5 eller 9:16, beroende på plattform. Om du spelar in film för YouTube behöver du ha liggande 16:9 för att ge biokänsla.

På en del Canon EOS R-systemkameror, som EOS R6 Mark II, EOS R50 och EOS R8, kan bildmarkörer visas för det valda sidförhållandet så att du kan ta bilderna rätt. Hela bilden är fortfarande synlig men stödlinjerna visar var den kommer att beskäras, så att du kan se till att de bildelement du vill visa finns med både horisontellt och vertikalt.

10. Bryta mot reglerna

En löpare i röd tröja som fångats till höger om bildens mitt springer över ett öppet fält mot kameran, med träd bakom.

Två olika beskärningar av samma bild. Ger båda bilderna samma intryck av rörelse? Ser löparen ut att vara snabbare eller mer dynamisk i någon av dem? Olika kompositioner kan förändra känslan i en bild dramatiskt. Tagen med en Canon EOS R50 med ett Canon RF-S 55-210mm F5-7.1 IS STM-objektiv inställt på 77 mm, 1/500 sek, f/7,1 och ISO 100.

En löpare i röd tröja som fångats i bildens vänstra halva och närmare kameran, springer över ett öppet fält mot kameran, med träd bakom.

Många fotografer strävar efter att få fram ramen (och alla andra aspekter av en bild) direkt i kameran, men det är roligt att experimentera med variationer i beskärning och komposition i ett redigeringsprogram efteråt. Det hjälper dig även att utveckla din blick för komposition.

Regler är till för att brytas, så när du har fått grepp om kompositionsteknikerna ovan kan du börja experimentera. Om du till exempel fotograferar en löpare är den konventionella kompositionsregeln att lämna utrymme framför löparen. Men om du lämnar utrymme bakom löparen kan det ge intryck av att löparen springer ifrån något i stället för mot något. Genom att placera motivet i olika delar av bilden kan du ändra berättelsen som bilden förmedlar.

Titta efter bilder med okonventionella kompositioner, till exempel vertikala stadsbilder. Fundera på varför de fungerar och prova några varianter själv. Det hjälper dig att utveckla din egen personliga stil och nå den kreativa effekt du önskar. Dessutom är det roligt!

Skrivet av Peter Wolinski

Relaterade produkter

Relaterade artiklar

  • URBAN FOTOGRAFERING

    Kompositionstips för stadsfotografering

    Paula Stopkas guide för att komponera unika bilder av byggnader och stadslandskap.

  • KREATIV FOTOGRAFERING

    Ta bilder ovanifrån för sociala medier

    Sex experttips för att ta fantastiska bilder ovanifrån från produkt- och livsstilsfotografen Chris Priestley.

  • LJUSTEKNIKER

    Fotografera i tillgängligt ljus

    Lär dig hur du hittar och fångar det bästa ljuset för att förbättra dina bilder.

  • GRUNDERNA I FOTOGRAFERING

    Så kommer du igång med fotograferingen

    Vill du uppgradera från en smartphone till en kamera? Vår fotograferingsguide för nybörjare innehåller allt du behöver för att komma igång.