Man-And-Woman-Smoking-On-Motorbike

Gatufotografen Emmanuel Cole

Emmanuel-Cole-Porträtt© Alexei Awan.

Ett unikt perspektiv

Det tar nästan fyrtio minuter innan jag börjar ställa några av de frågor jag skrivit ned till självlärda stadsfotografen Emmanuel Cole.

Han är så avspänd, så avslappnad och så sympatisk. Han har en otvungen charm. Vi pratar i nästan tre timmar om den föränderliga staden London, gatufotografering och fördelar och nackdelar med Instagram.

Genom hans egna ögon

Vi kommer snabbt in på lockelsen med London, en stad som miljoner människor fotograferar varje år och där det knappast går att vara originell längre.

Emmanuel håller inte med. ”Det är en ovanlig stad – människorna, byggnaderna ... allt är hela tiden i rörelse. Stadens kamp fascinerar mig.”

Efter en titt på Emmanuels Instagramflöde förstår man varför han sticker ut från mängden: Här finns inga turistbilder av Big Ben eller London Eye. Detta är London ur hans perspektiv, med en brokig blandning av människor som de flesta av oss skulle korsa gatan för att undvika.

Jag frågar hur han gör för att närma sig dem och han svarar att han har sin tid som dörrknackande insamlare att tacka för det.

”Det fick mig att bli mer välkomnande. Det känns lite nervöst, men man vill bli omtyckt. Fast när man knackar dörr utgår man från att folk kommer att säga nej, så man är beredd. Men det skapar självförtroende. Vad är det värsta som kan hända?”

När det gäller att ta den perfekta bilden handlar det om mer än att bli avvisad: ”Man vill inte gå miste om ett bra tillfälle. Man får oftast bara en chans att ta det där fotot. Ibland har jag ångrat mig hela dagen för att jag såg någon på morgonen som jag ville fota och inte gjorde det.”

”Ärlighet räcker också långt. Jag går bara fram och frågar om jag får ta ett kort. Då frågar de nästan alltid: ”Varför då?”, och jag svarar att jag tycker att de är intressanta, och det är ju sant. Då får de genast lättare att slappna av.”

Alla vet att det är svårt att ta intressanta porträttbilder och därför är det viktigt att lämna sin trygghetszon. ”Jag håller utkik efter ett visst beteende”, förklarar Emmanuel. ”Något som sticker ut. Oftast är det småsaker. Kanske hur någon för sig, eller hur någon går, eller någon som klär sig snyggt.”

Man-som-sitter-i-butik-i-Brockley

© Emmanuel Cole. Tagen med en Canon EOS 5D Mark III med ett EF 24mm f/1.4L II USM -objektiv, med en exponering på 1/320 s vid f/2,8 och ISO 800.

Tidiga rötter

Det är svårt att tro det när man ser hans imponerande portfölj, men det är bara fem år sedan Emmanuel började fotografera. Det var precis innan plattformen som skulle ge honom närapå stjärnstatus – Instagram – fullkomligt exploderade.

Emmanuel fick en kameratelefon 2011 och satte igång att fotografera. Först imiterade han andra, men snart hittade han sin egen stil med fantastiska porträtt av några av Londons mest excentriska och intressanta människor och landskap. Han övergick till en Canon EOS 6D ett år senare och har aldrig ångrat sig. Nu ses han sällan utan kameran runt halsen.

”Jag tycker att EOS 6D är den perfekta kameran. Jag har haft den nästan från början och den har aldrig gjort mig besviken.”

Trots hans framstående ställning på Instagram – som normalt sett är mobilbildernas hemvist – fotograferar Emmanuel enbart med sin Canon numera. ”Man har mycket bättre kontroll med en systemkamera. Det gäller inte bara hur man tar foton utan även själva resultatet – det är mycket lättare att jobba med RAW-filer än med JPEG-filer av sämre kvalitet, som man får med telefonen.”

På Instagram

Londons gentrifiering verkar gå lika snabbt som utvecklingen i fotovärlden, och det är svårt att inte se likheterna. Emmanuel har över 140 000 följare på Instagram och jag frågar vad han tycker om plattformen som fick honom att hamna i rampljuset.

”Instagram är ett kraftfullt marknadsföringsverktyg”, börjar han. ”Det ger mig ännu en anledning att fotografera – att veta att andra gillar mina foton och att de faktiskt tittar på det jag gör. Det ger mig styrka.”

”Men eftersom allt går så snabbt är det mycket lättare att distraheras av vad andra gör och glömma varför man håller på med det här.”

”Det är mycket svårare att ha en egen look nuförtiden, när man ser så många bilder varje dag. Men när jag ser någon som har en egen unik stil sticker det verkligen ut från mängden.”

Han bekymrar sig över att fotografering kanske inte är lika respekterat som tidigare. ”Många börjar av fel anledning. De kopierar foton som får många likes för att de vill bli kändisar, inte för att de gillar att fotografera.”

Uppvärmning

När jag frågar hur många foton han tar varje dag förväntar jag mig att han ska säga mellan 30 och 40, men jag får ett överraskande svar: ”Bara omkring 5–10”. Han säger att mindre är mer och att man lär sig vad som kommer att bli en bra bild. ”Men då måste jag först värma upp.”

Värma upp? ”Ja”, säger han bestämt, ”man måste värma upp.” Som en idrottare? ”Precis så. Man kan inte bara sätta igång utan förberedelser och ta dagens bästa bild!”, säger han med ett skratt. ”Man måste hitta en rytm, så att det känns naturligt när det blir skarpt läge.

Solsken-Skugga-Emmanuel-Cole-Bild

© Emmanuel Cole. Tagen med en Canon EOS 5D Mark III med ett EF 24mm f/1.4L II USM -objektiv, med en exponering på 1/1 000 s vid f/5,0 och ISO 100.

Transformers, guider och underliga situationer.

Förutom i London har Emmanuel fotograferat en hel del i Hongkong. ”Det var fantastiskt. Och det gjorde definitivt mycket för min fotografering. Det uppstod så många besynnerliga situationer, men även så många möjligheter att ta unika foton.”

Hans bästa råd: Res alltid med någon som bor i området. ”Jag träffade en kille i Hongkong som kände igen mig från Instagram. Vi möttes upp och han gjorde allt mycket enklare. Han kunde hjälpa mig i några knepiga situationer och ta med mig till riktigt intressanta platser.”

Han visar en bild på ett lite kusligt lägenhetshus med dystopikänsla som använts i en Transformers-film. ”Jag visade den för killen och han tog med mig dit direkt. Jag gick dit på dagen, men jag förstod att det skulle se bättre ut på kvällen. Jag gick tillbaka och tog det här kortet – det är nog mitt mest kända foto.”

Höghus-i-Hongkong

© Emmanuel Cole. Tagen med en Canon EOS 5D Mark III med ett EF 17-40mm f/4L USM -objektiv med en exponering på 30,0 s vid f/9,0 och ISO 200.

Vad är nästa steg?

Jag frågar vad han har för planer och han är förvånansvärt obesvärad – han tar dagen som den kommer. Han berättar att många vill att han ska göra en utställning, men det intresserar honom inte så mycket. ”Det blir kanske en bok eller två, senare.” Han erkänner att han har några projekt på gång.

Jag slås återigen av hur jordnära han verkar. Alla andra med över 140 000 följare på Instagram skulle vara överlyckliga, teckna bokkontrakt och desperat försöka få ut så mycket som möjligt av sitt kändisskap. Han säger att han blir glad om han vid karriärens slut har lyckats utmärka sig för att ha dokumenterat London.

Jag frågar vad han skulle jobbat med om han inte var fotograf, och han svarar ”basketspelare”. Jag blir inte förvånad med tanke på hans längd, men han säger att det är kämpaglöden han tog till sig mest av idrotten. ”Jag är väldigt tävlingsinriktad. Jag har alltid velat göra mitt allra bästa och driver mig själv längre och längre. Men jag skulle vilja hålla det på en mer lagom nivå. Det kan lätt ta över hela livet. Det behöver inte vara skadligt, men det handlar om balans.”

Vi har nu pratat i ett par timmar och det känns som att jag har synat alla delar av hans liv. Men han verkar inte trött eller irriterad för det. Snarare tvärtom – han är full av energi och svarar gärna på frågor om allt möjligt. Jag frågar vad han ska göra efter intervjun och han säger att han ska träffa en kompis, men han har ingen brådska.

Han rycker på axlarna och ler och jag beställer in ett par öl till.

Emmanuels utrustningsväska

Kameror:

Canon EOS 6D

Objektiv:

EF 17-40mm f/4L USM

EF 24mm f/1.4L II USM

EF 50mm f/1.2L USM



Intervju: skriven av Martin Fleming