Kapstaden vill överbrygga etniska klyftor med rap och poesi
Av Joe Penney
Kapstaden omges av havet, och i bakgrunden tornar Taffelberget upp sig. Stadens naturskönhet står i kontrast till en månghundraårig historia av slaveri och etniskt förtryck.
En generation av konstnärer, musiker, poeter och filmskapare försöker nu övervinna arvet från det förflutna. Men i ett land som Sydafrika, med 11 officiella språk, är det inte bara avgörande vad de säger – utan även hur de säger det.
Quintin Goliath, som går under artistnamnet Jitsvinger, är en rappare från Kapstaden med blandat etniskt ursprung. Han uppträder på afrikaans, ett språk som talas av sju miljoner sydafrikaner. Afrikaans härstammar från nederländska och har inslag av malajiska, portugisiska, engelska, xhosa, kinesiska och khoisanspråk.
Goliath rappar om ämnen som politik, identitet och kärlek. Han säger att afrikaans blir alltmer populärt, särskilt bland unga.
”Afrikaans har blivit trendigare och mer avslappnat under de senaste 15 åren”, säger han. Han tillägger att folk i staden Kimberley använder upp till sex olika språk i en och samma mening.
”Därigenom når mitt talspråk ett bredare kollektivt medvetande. Just det är afrikaansspråkets framtid – att skapa en känsla av samhörighet och acceptans för varandras uttryckssätt.”
Vissa ser alltså framtiden för afrikaans som lovande, men språkets förflutna är inte lika positivt färgat. Afrikaans utvecklades i Kapstadens storstadsregion bland slavar från Västafrika, de inhemska khoikhoi- och sanstammarna och från Indonesien. De anpassade den nederländska som talades av slavägare och koloniala bosättare till ett gemensamt språk.
I dag utgör vita sydafrikaner bara cirka 40 procent av de som talar afrikaans i hemmet, enligt South Africa Race Relations Institute.
”Många betraktar än i dag ”vit” afrikaans som vacker, äkta och korrekt, men sin egen version som en negativ eller sämre variant av språket – vilket återspeglar ett inneboende självhat som ligger kvar efter slaveriet, kolonialismen och apartheid”, säger Goliath.
”Det är mycket som behöver ställas till rätta inom den bredare afrikaanstalande samhällsgruppen”, säger han.
Även poeten Jethro Louw från Kapstaden uppträder på afrikaans. Han är ättling till inhemska khoisanslavar och moçambikiska slavar som väver in ursprungsberättelser och myter från Kapstaden i sin poesi. Jethro spelar stränginstrumentet musikbåge, som traditionellt användes för poesi, musik och kommunikation.
”Jag försöker göra ursprungsbefolkningens kultur och symboler, som bågen, mer allmänt kända”, säger han.
Engelska är det fjärde mest talade språket i Sydafrika efter zulu, xhosa och afrikaans, men dess roll i det offentliga livet är långt mer inflytelserik.
Bheki Pilot Biller är en 24-årig filmstudent från Limpopo som talar både zulu och engelska. Han använder engelska i sitt arbete, som är inriktat på sociala problem.
Pilot säger att Kapstaden fortfarande är etniskt uppdelat och att han upplevt arbetsdiskriminering eftersom han inte talar afrikaans.
”Jag gillar verkligen inte dagens situation – att man måste ha en särskild hudfärg för att få ett jobb. I vissa arbetsbeskrivningar står det att man måste kunna läsa och skriva afrikaans flytande. Vad är det för typ av jobb?”
Det verkar som om röster höjs för ett mer inkluderande Sydafrika i Kapstadens alla samhällsgrupper. Under en konsert nyligen uttryckte Jeremy De Tolly, en välkänd vit rockmusiker från Kapstaden med engelska som modersmål, att landets vita befolkning borde dela med sig av sitt välstånd till andra sydafrikaner.