Extremsportfotografen Richard Walch är lika nöjd när han hänger ut från en helikopter som när han lugnt sicksackar nedför en skidbacke. På så sätt kan han fånga några riktigt hårresande och koncentrerade ögonblick. Passionen för fotografering började när han åkte snowboard med sina kompisar . Den är fortfarande lika stark som när han var 16 år och fick sin första bild publicerad i en tidning.
Här avslöjar han sitt kreativa tillvägagångssätt, historien bakom sin bästa bild och var han hämtar inspiration.
”Min passion för fotografering väcktes av en lycklig slump när jag bytte skola och hamnade i en skola som hade ett professionellt mörkrum. Jag tillbringade mycket tid där- Det var inte så bra för mina betyg, men det var riktigt bra för mitt fotograferande. Jag började med en Canon EOS-1N och arbetade mig upp till Canon EOS-1D X Mark II. Samtidigt tillbringade jag alla min helger med att åka snowboard i bergen. Min ursprungliga plan var att bli en sponsrad snowboardåkare, men sanningen är att jag inte var tillräckligt bra. Så jag sa: ”Okej, om jag inte kan bli sponsrad försöker jag ta med mig kameran och fotografera mina vänner som är riktigt bra”.
”Allt handlar om att organisera sig och förbereda sig för en fotografering. Jag har aldrig formellt utbildat mig till fotograf. Jag har gjort precis varenda misstag du kan tänka dig och strävat efter att bara göra det en gång. En av mina svåraste inlärningskurvor var när jag åkte till Whistler i Kanada efter att ha gått ut skolan. Jag fotograferade under en vecka med film, åkte till ett labb i Vancouver och framkallade tio filmrullar. När jag fick tillbaka dem var alla underexponerade med tre steg eftersom jag av misstag ställt in kameran på -3. Alla de fina bilderna gick till spillo eftersom de var tre steg för mörka. Och eftersom det var analog film gick det ju inte att fixa. Det gör man aldrig om igen.”
”Något som jag verkligen tar med i beräkningen är hur jag ska nå dit jag måste, hur jag skyddar mig och hur jag förbereder fotograferingen. Du måste vara uppmärksam när du arbetar utomhus eller i bergen eller till och med när du bara tar en selfie. Var försiktig, observera vad du gör och plocka sedan upp kameran och ta bilden.”
”Ända sedan jag började fotografera vintersporter och snowboardåkning har jag drömt om att åka till Alaska. Men du kan inte bara åka till Alaska och se vad som händer – du måste vara en del av ett riktigt tight team. Jag åkte med de ledande skidåkarna i Europa, en grupp som heter Legs of Steel. Vi åkte heliskidåkning till Haines – den bästa platsenför friåkning i Alaska. Snön fastnar på de vertikala väggarna [bild nedan], så att du kan åka i en så brant lutning som du aldrig kan göra på något annat ställe i världen. Det är en extremt hög press eftersom idrottarna betalar mellan 10 000 och 15 000 euro för att åka kanske sex till tio gånger. Så när du sitter i helikoptern och fotograferar från en öppen dörr måste du se till att du sätter bilderna. Allt gick bra – alla gjorde sina stunttrick och ingen skadade sig.”