Så här styr du exponeringen

För att förstå exponering kan du tänka på kameran som ett verktyg för att släppa in ljus. Exponering är helt enkelt mängden ljus vi släpper in. Om vi släpper in för lite ljus blir bilden mörk eller underexponerad. Släpper vi in för mycket kan den bli för ljus eller överexponerad.

Omgivande ljus studsar mot föremål och ytor i ett motiv och objektivet kanaliserar det genom kameran och på sensorn – det är det som skapar bilden. I automatiskt läge eller motivläge är Canon-kameror mycket bra på att fastställa den optimala mängden ljus för en balanserad exponering, men vi kan få större kreativ frihet om vi själva tar kontrollen.

Det finns tre faktorer som gör att vi kan styra exponeringen. Dessa kallas exponeringstriangeln. Först har vi bländaren, som är storleken på öppningen i objektivet som släpper in ljus och mäts som ett f-tal.

Varje objektiv har olika bländarinställningar, från stora bländaröppningar till små bländaröppningar. Stora bländare uttrycks som små värden, till exempel f/2,8, och de släpper in mer ljus och ger ett kort skärpedjup (mer oskärpa utanför fokuspunkten). Små bländare uttrycks med större värden, till exempel f/16, och de släpper in mindre ljus och får stora områden att bli skarpa i för- och bakgrund.

Den andra faktorn i vår exponeringstriangel är slutartiden, vilket är den tid vi låter ljuset träffa sensorn. Precis som vatten som passerar genom en kran, släpps mer ljus in ju längre vi håller slutaren öppen.

En kort slutartid (sensorn är öppen en kort stund) kan vara användbar för att fånga snabba rörelser, medan en lång slutartid (sensorn är öppen en lång stund) kan användas för kreativa effekter med rörelseoskärpa, till exempel ljusspår eller ljusmålning.

Den tredje faktorn i exponeringstriangeln är ISO. Med det kan vi justera hur känslig sensorn ska vara för ljus. Lägre ISO-tal, till exempel ISO 100, ger bilder med bättre kvalitet. Höga ISO-tal gör sensorn känsligare, så du behöver mindre ljus för rätt exponering. Men kompromissen är mer bildbrus, och vid mycket höga ISO-tal påverkas bildkvaliteten.

I regel är det bäst att använda lägsta möjliga ISO-tal, men moderna Canon-kameror har klassledande höga ISO-prestanda, så du kan fotografera i upp emot ISO 1600 och ändå få vackra bilder i svagt ljus.

De tre viktiga faktorerna i vår exponering – bländare, slutartid och ISO – fungerar tillsammans, så när du ändrar en faktor måste du balansera ut den mot en annan om du vill behålla samma exponering eller låta kameran kompensera för den. Därför kan det vara bra att tänka på dem som de tre sidorna i en triangel. Om du justera en av sidorna måste du även anpassa den ena eller båda de andra sidorna, såvida du inte specifikt försöker öka eller minska exponeringsnivåerna.

Om du t.ex. ökar slutartiden för att frysa snabba rörelser kan bilden bli underexponerad. För att kompensera detta måste du göra bländaren större eller öka ISO-talet. På samma sätt kan val av en mindre bländare för att maximera skärpan i för- och bakgrunden kräva antingen en kortare slutartid eller ett lägre ISO-tal. Om du börjar tänka på exponering på det här sättet inser du snart att det finns många kombinationer av inställningar som resulterar i en bild med liknande exponering, och du har den kreativa friheten att välja rätt kombination för motivet eller miljön.

Canon-kameran gör det enkelt genom att erbjuda flera exponeringslägen som gör att du kan ändra exponeringstriangeln på olika sätt. I läget Program (P) styr du ISO-talet och kameran väljer både slutartid och bländare. Om du använder Tidsförval (Tv) kan du ändra slutartiden samtidigt som du låter kameran hantera den totala exponeringen. På liknande sätt bestämmer du f-talet med Bländarförval (Av) och kameran ställer in rätt slutartid. Du kan välja Auto ISO eller välja att själv ställa in ISO. I Manuellt (M) läge kan du ställa in valfri kombination av bländare, slutartid och ISO.

Kameror i EOS R-systemet har dessutom läget Flexibel prioritet (Fv) som gör att du kan växla mellan att styra bländare, slutartid, exponeringskompensation och ISO inom samma läge. När du ändrar en inställning justeras resten automatiskt för att bibehålla rätt exponering, vilket gör exponeringsinställningen mycket snabbare och enklare.

Justering av exponeringen på det här sättet kan skapa kreativa effekter. Om du gör bilderna mörkare fördjupar du färgerna och bilderna får en mer stämningsfull känsla, särskilt vid landskapsfotografering. Öka din exponering för att lätta upp skuggorna och få en mer modern känsla.

Med exponeringsvariation kan du fånga ett motiv i ett antal exponeringar och välja den som fungerar bäst i efterhand. Välj mellan ±1 och ±3 steg på exponeringsskalan och låt kameran göra de nödvändiga justeringarna av dina inställningar.

När det finns mindre ljus kan vi behöva hålla slutaren öppen längre. Det här är ibland en nödvändighet och ibland ett kreativt val som skapar rörelseoskärpa i motivet, kanske för att göra vatten eller moln som rör sig oskarpa. Kameran måste vara helt stilla, så det är viktigt att använda ett stativ eller en stabil yta för att förhindra kameraskakningar. Till och med trycket på avtryckaren kan orsaka problem, så det är bäst att använda fjärrutlösning med hjälp av Canons trådlösa fjärrkontroll BR-E1 eller Canon Camera Connect-appen på telefonen för att fjärraktivera slutaren. Med appen kan du även fotografera med bulbexponering, vilket gör att du kan hålla slutaren öppen i flera minuter eller mer, vilket är perfekt för att fotografera fyrverkerier eller stjärnor på natten.

Utmaningen i att fotografera med långa exponeringar på dagen är att ställa in slutartiden så att tillräcklig förflyttning ska inträffa. Idealiskt är slutartider på mer än ett par sekunder, så kom ihåg att hålla ISO-talet lågt och bländaren liten. Det hjälper även att fotografera i mulet väder, skuggiga förhållanden eller vid dagens början/slut när ljuset är svagare. Alternativt kan du investera i ett filter som fästs på objektivets ände och som förhindrar att vissa ljus tränger in. Ett ND-filter fungerar bäst.

När du har bemästrat exponeringen är de kreativa möjligheterna oändliga. De flesta av Canons systemkameror och spegelreflexkameror har ett multiexponeringsläge som gör att du kan blanda flera bilder. Med inspiration från multiexponeringstekniken från tiden då samma bild i en film exponerades minst två gånger kan du skapa alla typer av fantastiska effekter med den här funktionen.

Additiv är det av kamerans tre blandningsalternativen som liknar filmtekniken mest, eftersom det kombinerar ljusstyrkevärdena så att vita områden förblir vita. Leta efter djärva former, starka kontraster och slående silhuetter när du fotograferar i det här läget.

Prova att experimentera med exponeringstriangeln nästa gång du tar med dig kameran ut och se hur det förändrar dina bilder.

Skrivet av James Paterson