APS-C kontra fullformat – en förklaring av skillnaden

Liksom Canons sortiment av spegelreflexkameror innehåller EOS R-systemets sortiment av systemkameror nu både APS-C- och fullformatskameror, med APS-C-kamerorna EOS R7, EOS R10, EOS R50 och EOS R100 samt fullformatsmodeller som EOS R8, EOS R6 Mark II, EOS R5 och EOS R3.

Den största skillnaden mellan APS-C och fullformat är den fysiska storleken på bildsensorn – fullformatssensorer är större än APS-C-sensorer – och övriga skillnader mellan de två typerna av kameror är följder av detta. Men precis som med många andra saker är större inte nödvändigtvis bättre och varje format har sina egna viktiga fördelar.

Det aktiva området för Canons bildsensorer i APS-C-format är 22,2 x 14,8 mm, vilket är en nära matchning med bilden i en fotografisk film i APS-C-format.

APS-formatet (Advanced Photo System) lanserades ursprungligen 1996, som en ny typ av fotografisk filmkassett. I de flesta filmkameror på den tiden kunde man även välja olika sidförhållanden, till exempel C (klassiskt) med samma sidförhållande på 3:2 som konventionella filmkameror på 35 mm, H (hög upplösning) med ett brett sidförhållande på 16x9 och P (panorama) på 3:1.

APS-C motsvarar även Super 35-videoformatet och blev ett populärt val av bildsensorstorlek för Canons EOS SLR-systemkameror (spegelreflexkameror), liksom för EOS M-seriens systemkameror.

Canons bildsensorer med fullformat har en aktiv yta på 36 x 24 mm, vilket är samma storlek som en bild med 35 mm film.

Filmformatet på 35 mm skapades 1889, då det lanserades som en standardbredd för film. Det blev snart normen för stillbildsfotografering och överfördes till digitalkameror i fullformat, som Canons EOS-spegelreflexkameror i fullformat och EOS R-systemets systemkameror.

Både APS-C- och fullformatssensorer ger bilder med ett standardsidförhållande på 3:2 och APS-C-sensorer kan ha samma antal megapixlar som fullformatssensorer. En bildsensor i fullformat är dock fysiskt cirka 63 % eller 1,6x större än en bildsensor i APS-C-format.

Den fysiska storleksskillnaden mellan de två sensortyperna avgör vad kameran ”ser”. Alla objektiv ger en cirkulär bild, vilket innebär att ett fullformatskompatibelt objektiv måste ha tillräckligt stor omkrets för att bilden ska överlappa hörnen på en rektangulär fullformatssensor. Om du använder samma objektiv på en kamera i APS-C-format använder den mindre bildsensorn endast ett mindre område i mitten av samma bildcirkel. Bilden beskärs alltså jämfört med bilden på en fullformatssensor.

Eftersom APS-C-sensorerna i Canon-kameror är 1,6x mindre än sensorerna i Canons fullformatskameror är ”beskärningsfaktorn” 1,6x. Det innebär att när du fotograferar med ett standardobjektiv på 50 mm på en APS-C-kamera får du samma synfält som när du fotograferar med ett teleobjektiv på 80 mm på en fullformatskamera (50 x 1,6 = 80). På samma sätt ger användning av ett fullformatsobjektiv på 100 mm på en APS-C-kamera samma synfält som ett objektiv på 160 mm på en fullformatskamera. Därför kallas beskärningsfaktorn ibland även för en ”multiplicering av brännvidden”, eftersom den avslöjar den effektiva brännvidden på objektivet du använder.

Om du vill ta reda på detta när du använder ett RF-, EF-, RF-S-, EF-S- eller EF-M-objektiv på en APS-C-kamera kan du använda kalkylatorn för effektiv brännvidd i den kostnadsfria appen Canon Photo Companion.

Beskärningsfaktorn gäller alla fullformatsobjektiv som används på kameror i APS-C-format, däribland både EF- och RF-objektiv. EF-objektiv kan användas på alla APS-C-kameror med R-systemet med någon av EF-EOS R-monteringsadaptrarna.

Eftersom APS-C-sensorerna är mindre kan kamerorna göras kompaktare och lättare, vilket är perfekt för gatufotografering och resefotografering. Eftersom en mindre bildcirkel krävs hos ett objektiv som är utformat för APS-C-kameror kan objektivet vara mindre och lättare och därmed mer prisvärt.

Beskärningsfaktorn hos en APS-C-sensor gör mindre eller mer avlägsna föremål större i bilden, vilket i sin tur ökar den effektiva brännvidden på ett objektiv med 1,6x. Det kan vara en stor fördel inom genrer som naturfotografering, action- och sportfotografering. Med ett högpresterande men ändå prisvärt objektiv som Canon EF 70-300mm f/4-5.6 IS II USM på en APS-C-kamera får du ett effektivt zoomintervall på 112–480 mm, vilket kan jämföras med supertelefoto. RF 100-400mm F5.6-8 IS USM-objektivet i samma prisklass ger en effektiv brännvidd på 160–640 mm på en APS-C-kamera. Du behöver ett större, tyngre och dyrare objektiv för att få samma räckvidd på en fullformatskamera.

Du kan beskära bilder från en fullformatskamera för att skapa samma effekt, men antalet megapixlar minskas, så att de resulterande bilderna blir mindre och därmed mindre skarpa när de förstoras igen. När du fotograferar med en kamera i APS-C-format sparar du även tid och ansträngning eftersom du slipper beskära bilder i redigeringssteget manuellt.

Eftersom en fullformatssensor har ett bredare synfält är en fullformatskamera perfekt för svepande landskap, arkitektonisk inredning i ultravidvinkel och astrofotografering, samt för kreativ effekt när du vill överdriva perspektivet mellan förgrunds- och bakgrundsområden.

Som en allmän regel, särskilt vid större bländare (lägre f-tal), kan fullformatskameror producera ett smalare skärpedjup än APS-C-kameror, vilket innebär att en mindre del av bilden är i skarpt fokus och att mer av bakgrunden är oskarp. Det här är ofta idealiskt vid stillebens- och porträttfotografering samt i andra fotograferingsscenarier där du vill isolera huvudmotivet genom att göra bakgrunden oskarp.

Ytterligare en fördel med en fullformatssensor är direkt relaterad till dess större storlek. Även om andra saker är lika så är de enskilda enheterna eller ljusmottagarna på en bildsensor i fullformat fysiskt större än de på en APS-C-sensor med samma antal megapixlar. De har därför större ljusinsamlingspotential och kan samla in mer information, med mindre bildbrus eller kornighet, särskilt vid höga ISO-inställningar i svagt ljus. Det här är en stor tillgång vid porträtt- och bröllopsfotografering inomhus, samt vid fotografering utan stativ i stadsmiljöer i skymningen och när som helst när du behöver en tillräckligt kort slutartid för att frysa rörelsen i svagt upplysta miljöer.

Fullformatskameror sägs ibland vara mer ”professionella” än APS-C-kameror och de är definitivt oftast större, vilket gör dem bättre lämpade för användning med stora teleobjektiv. Men tack vare den ökade räckvidden du får med en APS-C-kamera kanske du överhuvudtaget inte behöver ett så stort teleobjektiv. APS-C kan vara det bästa valet för resefotografer samt för sport- och naturfotografer som behöver kraftfull teleräckvidd tillsammans med rörelsefrihet.

Naturfotografen Dani Connor sade efter sin första fotografering med Canon EOS R7 att ”den gör att jag kan komma närmare motivet utan att jag behöver använda ett stort, tungt objektiv. Det är den perfekta typen av kamera om du är fågelfotograf, eftersom fåglar ofta är ganska små och långt borta.”

Fullformatskameror kan vara lämpade för fotografering av landskap i ultravidvinkel, men på grund av fullformatets smalare skärpedjup kan det även vara enklare att uppnå skärpa framifrån och bakåt i landskapsbilder med en APS-C-kamera. Dessutom ger fullformatskameror vanligtvis ett kortare skärpedjup som kan vara användbart för att få ett porträttmotiv att sticka ut mot en snyggt oskarp bakgrund, men även andra faktorer, som bländaren, spelar en roll. APS-C-kamerorna EOS R10, EOS R7, EOS R50 och EOS R100 fungerar bra för porträtt med ett objektiv som det kompakta Canon RF 50mm F1.8 STM, som har en idealisk effektiv brännvidd på 80 mm och en stor bländare på f1,8.

Alla Canon-kameror med EOS R-systemet, oavsett om de är i fullformat eller APS-C-format, är systemkameror med exakt samma avancerade RF-objektivfattning. Det innebär att om du väljer EOS R7 eller EOS R10, eller till och med EOS R50 eller EOS R100, kan du dra full nytta av hela utbudet av enastående RF-objektiv. Utöver objektiv med banbrytande fokuseringsteknik och optisk kvalitet ger RF-fattningen mycket högre dataöverföringshastighet och bandbredd mellan objektiv och kamera, vilket möjliggör avancerad AI-driven autofokus och spårning med otrolig hastighet och precision, nya nivåer av bildstabilisering, optimering av objektiv i realtid och många andra fördelar.

I och med lanseringen av EOS R7 och EOS R10 kom nya RF-S-objektiv som är särskilt utformade för kameror med RF-fattning och APS-C-sensorer. Standardzoomobjektivet RF-S 18-45mm F4.5-6.3 IS STM, med en effektiv brännvidd på 29–72 mm som motsvarar 35 mm, är jämförelsevis litet med sin indragbara design och det väger endast 130 g, medan RF-S 18-150mm F3.5-6.3 IS STM ger ett ännu större zoomintervall – en effektiv brännvidd på 29–240 mm som motsvarar 35 mm – och väger ändå endast 310 g, vilket gör det till ett mycket mångsidigt universalobjektiv för vardagsfotografering och resefotografering.

Bland andra kompakta, lätta och prisvärda fullformatskompatibla RF-objektiv finns Canon RF 16mm F2.8 STM, som på EOS R7 och EOS R10 ger ett generöst synfält motsvarande ett objektiv på 25,6 mm på en fullformatskamera. Canon RF 35mm F1.8 MACRO IS STM fungerar utmärkt som ett standardobjektiv med fast brännvidd, med en effektiv brännvidd på 56 mm på APS-C-kameror med EOS R-systemet, komplett med optisk bildstabilisering och en 0,5x makroförstoringsfaktor. Canon RF 50mm F1.8 STM är ett utmärkt porträttobjektiv som kombinerar en effektiv brännvidd på 80 mm på en APS-C-kamera med en stor bländare på f/1,8 för ett snävt skärpedjup. För rese- och gatufotografering ger RF 28mm F2.8 STM en effektiv brännvidd på 45 mm när den används med EOS R10 i en lätt, kompakt och tunn design.

Du kan även använda det breda utbudet av EF- och EF-S-objektiv på APS-C-systemkameror med R-systemet, utan förlust av kvalitet eller funktionalitet, tack vare utbudet av EF-EOS R-monteringsadaptrar.